Då börjar denna äventyrsresan lida mot sitt slut. På onsdag sätter vi oss på planet från Colombo tillbaka till Köpenhamn. 4 månaders galet och underbart äventyr är över. Nu ska vi njuta riktigt ordentligt av de sista dagarna i solen här på Sri Lanka.

Vår resa har som ni kunnat läsa här kantats av helt otroliga upplevelser och galna bravader men även irritation och ibland ilska.

Indien är ett land som jag aldrig kommer att förstå mig på men som har otroligt mycket att erbjuda i sevärdheter och äventyr. Allt man som upptäcktsresande ryggsäcksfolk vill ha.

Kontrasterna är enorma från Himalaya i norr till stränderna i söder. Det är inte bara landskapet som skiljer sig åt, här finns också extrem fattigdom och sopberg som jag aldrig tidigare skådat utmed tågbanorna i städerna till otroligt rika människor som lever i de toppmoderna skyskraporna i lyxlägenheter. Minns när vi åkte till Hadji Ali moskén i Mumbai, för att gå dit gick vi igenom ett kvarter där det på ena sidan vägen var skyskrapor med BMWs och beväpnade vakter utanför och på andra sidan en slum där det bodde tiotusentals människor på inte speciellt stor yta.

En annan sak som jag aldrig heller kommer att glömma med Indien är hur det luktade på tågstationerna. Avföring från toaletterna på tågen täckte spåren och gav en inte så fräsch odör. Det man gör på toaletten går rakt ut på spåren och trots att de finns lappar som ber en att avvakta medan tåget står på perrongen lyds inte denna uppmaning. Detta kan jag förstå då det är betydligt lättare att pricka det lila hålet man gör sina förnödenheter i när tåget står stilla.

Taj Mahal, vilken byggnad! Dock verkade indierna som besökte detta mästerverk hellre vilja ta bild med oss, (läs Madde). Ett intressant fenomen som jag fick lära mig att leva med var att de alltid frågade mig om de fick ta bilder med oss och efter en bild fick jag snällt flytta på mig då de bara ville ha bild tillsammans med Madde. För att vara ärlig så fick jag inte ens vara med på en bild alla gånger.

Tåg åkte vi en hel del i Indien och det var utan tvekan det bästa sättet att ta sig fram. I sleeper class som är den lägsta klassen av sovkupe spenderade vi många nätter. Att åka i denna klass kostade inte många kronor och det var här man träffade de genuina indierna, det var också här vi fick lära oss den klassiska indiska nicken och hur indier när de råkar stöta till en tar sig på sitt bröst och ger en en lätt beröring på knät. Denna enkla men fina gest innebär förlåt att jag oavsiktligt störde dig. Vad den indiska nicken innebär får man tolka från gång till gång då det kan vara ja, nej och kanske.

Stränderna i Goa och Varkala var helt fantastiska och vädret vi hade under hela Indien tiden var kanon bra. De som säger att man aldrig varit riktigt varm innan man befunnit sig i en indisk storstad medan det är 40 grader varmt och avgaserna spys ut av alla fordon kan jag bara hålla med. Sådana städer är exempelvis Mumbai och Dehli. Om man väljer att inte befinna sig i en sådan stad så är klimatet helt underbart.

Delhi, jag verkligen hatar Delhi men jag älskar Mumbai. En sak är säker OM det blir fler Indienresor så är det flyg till Mumbai som gäller. Kommer aldrig sätta min fot i Delhi igen. I Delhi fick jag dock stående ovationer och ryggdunkningar av det inhemska folket då jag med alla mina och Maddes väskor (totalt 5 stycken varav 2 stora 65 liters ryggsäckar) sprang ensam längst köpgatan till stationen för att vi skulle hinna med vårt tåg.

Underbara Munnar, där teplantagen ser ut som en grön filt som ligger på stora kullar. Första natten i Munnar åkte vi runt till stans alla möjliga boende men allt var fullt, till slut hittade vi ett enkelrum som var ungefär 2 kvm stort och med en säng som inte ens jag ensam fick plats i. I denna säng sov vi skavföttes så gott det gick. Alternativet var att bo hemma hos den tandlösa tuktuk föraren som körde runt oss på vår jakt efter boende, hans erbjudande var vänligt men kändes inte så lockande.

Det är minst sagt billigt att leva och bo i Indien per månad gjorde vi av med lite mindre än 4000 kr per person och då levde vi ändån ett bra backpacker liv.

För att vara ärlig ska jag erkänna att efter 3 veckor när vi hade hatat Delhi, varit dödssjuka i Amritsar och jag hade haft diarre sedan den första måltiden sedan ankomst så var vi nära på att bryta ihop och köpa biljett till något annat land i Asien. Med facit i hand så kan beslutet att stanna kvar i Indien de 3 hela månaderna vara bland det klokaste jag/vi har gjort. Indien gav oss så otroligt mycket som jag tror utvecklat oss som personer och stärkt oss både individuellt och som ett par.

Jag är glad att jag fått ha Madde vid min sida under hela denna resan, någon att skratta med när livet leker och gråta tillsammans med när man hatar allt (även gnabbas lite med när det behövts). En sak är säker, även när det ser mörkt ut och man har tex blivit rånad av en uttagsautomat eller inte hittar något boende för natten eller ligger och spyr i öknen bredvid en kamel så löser det alltid sig på något vänster och saker bli bättre.

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det blir kanske långrandigt därför väljer jag att nöja mig nu. Skönt att skriva av sig lite. Nästa inlägg kanske blir en avhandlig om Sri Lanka, vem vet.

/ Johan

För att rätta det jag skrev om det sista vrakdyket. Djupet är på max 25 m inte 31 m. Fick ett mejl från pappa den gamle dykaren att 31 meter dyker man inte på med vanlig komprimerad luft utan då är det specialluft. Så just det, 25 meter är det. Och det blir Johan som gör dyket då mitt öra krånglat lite sen sista dyket.

/ madde

Läpparna är insmorda med solskyddsfaktor 50. Nu kör vi!!!!