De har blivit kvall i Indien. Klockan ar 19.30 och vi sitter i ett litet vardagsrum hos "Vino" i Bikaner dar vi hyr in oss. Tanken var att vi imorgon skulle pa kamelsafari i 2 dagar men i sista stund drog vi oss ur. Agaren av guest houset ocksa familjefadern ar kand for att anordna kamelsafaris utan dess like. Tyvarr gjorde han inget intryck pa oss. Vi skulle traffas klockan fyra i eftermiddag och diskutera upplagget(kanske fa det i skrift?). Istallet skickar han en kille, som vi fortfarande inte vet vem han ar och om han jobbar for Vino. Ett dyrt upplagg senare kanner vi oss ganska forvirrade. Har vi gatt med pa nagot nu och vad far vi egentligen? Killens taktik tycktes ga ut pa att fa vara sympatier kring varfor det var tvunget att vara sa dyrt. 

 

 

Men han fick vart fortroende och nar allt var klappat och klart skulle han kora oss pa sin motorcykel till en NGO fabrik(non goverment cooperation) dar de tillverkade fina sjalar och dylikt. Allt till ett vrakpris. Och pengar gick direkt till kvinnorna som arbetar dar. Vi kommer dit, ser inte en enda kvinna. Ser inte ens en fabrik. Bara en massa forsaljare som hungrigt tittar pa oss som vi vore dollartecken. Jag fragar han som visar oss sjalarna hur vet jag(som inte ar ett dugg insatt i textiler) att detta ar akta kamelhar? Han svarar: Du far lita pa mig! 

Jo visst, star det dum i pannan pa mig eller? Sen kom vi till fragan om pris och han fragar: I dollar eller rupees? Da gick vi. Och sa borjade forhandlingen som pa vilken annan bazaar som helst. Trotta mig! 

 

Utanfor star killen som kort oss dit. Han fragar: Ska ni inte kopa nagot? N E J! 

Allt kandes som en stor javla plott. Vilket vi ocksa sa till honom. Han fick ju verkligen inte nagra pluspoang. Dar nagonstans kande jag for att grata. Indien ska vara hjartats land men liksom man har 5 fingrar ar alla olika. Denna killen blev liksom manga andra mycket svar att lita pa. Och en upplevelse som den vi tankt ge oss in pa ska ha en bra kansla over sig.

 

Vi ringde Vino och snackade ut. Sa som det var. Han kunde inte prata forran ikvall vid halv tolv da han kom hem. Sa vi sa, da far det vara sa. Vi checkar ut imorgon. Och vi tanker saga till varenda jakel vi traffar pa denna resa. Anvand inte Vino i Bikaner. Ak inte hit overhuvudtaget. Ak forbi mojligen. 

 

/ Madde