I förrgår började vi med vad som skulle vara det lite lättare dyket. Vi dök vid the napeleon reef som då skulle föreställa ett rev. Tyvärr verkar det som att tsunamin som var här år 2004 drog med sig allt som heter koraller och idag är det inte så mycket kvar. Vi fick varsin instruktör med oss. Johan dök med divemastern och jag med en spelevink som var långt mer spinkig än jag. Men stark skulle det visa sig.

Nedstigning gick kanon och vi simmade rundor och nådde som max 16 meters djup. Allt gick jätte bra tills att vi simmade in i en stark ström. Hur mycket jag än paddlade med fenorna kändes det som att jag stod still. Vi höll ändå ihop ganska bra ända tills jag med blev medsvept och åkte 16 meter rakt upp till ytan. Utan att kunna göra ett skit. Man lär sig en hel del om hur man ska hålla sig neutral under vatten för att varken sjunka eller stiga. Men i detta fall hjälpte inget. Killen som var min dykarkompis vinkar åt mig att komma ner. Och jag vinkar tillbaka 'jaja jag kommer..inte. Ojojoj'. Det hela slutar med att han drar med mig ner till botten igen. Jag var lika chockad som honom av hans kapacitet. Väl på botten igen hade vi blivit av med Johan och Co. Seden under vatten när man blivit av med någon är att söka lite lätt i några minuter. Det är inte så lätt eftersom man har absolut inget att orientera sig efter. Vi hade ingen kompass eller dykarklocka på oss heller. Så när dykarpolaren signalerar upp till ytan, detta är inte bra kan jag bara hålla med. Väl på ytan visar det sig att Johan och Co tagit sig en bra bit från oss. Säkert också drivit iväg med strömmen. Ett sannerligen roligt och utmatande dyk. I teorin och praktiken är det inte direkt farligt att stiga så snabbt på 16 meters djup. Ändå är det praxis på säkerhetsstopp på 2-3 minuter på 5 meters djup. Även när det handlar om mindre än 18 meters djup. I detta fallet gjordes som sagt inget säkerhetsstopp.

Igår åkte vi ett stort glatt dykargäng mot pita gala pita som är en stor sten med koraller och annat vackert på och runtomkring. Stenens övre del började på 10 meter och gick ner på max 26 meter. Egentligen långt över det djup vårt open water certifikat tillåter oss men vi var i goda händer med många erfarna dykare. Vi fick se många häftiga fisksorter och dyket var väldigt lugnt och härligt. Det är sådana dyk som ger mersmak. Det fanns många ögonblick jag kände för att skratta rakt ut. Bland annat när en i gruppen skojade till det genom att erbjuda sin extra regulator till en döende fisk. Något som inte uppskattades av instruktören men som fick mina magmuskler att arbeta. Johan var en super bra dykarkompis och vi höll ihop bra. Han fick dock minst luft i sin tank och mot slutet fick han dela luft med instruktören. Så roligt ut när dem simmade hand i hand. Och nej det var inte alls så dramatiskt som det kan tyckas i texten. Bägge dyken gick kanon.

På måndag ska vi på det en sista gång. Då blir det vrakdyk på 31 meters djup.

/ Madde